Vindlad klockmurkla

Första riktiga vårsvampen i år - vindlad klockmurkla (Verpa bohemica) i Klagshamn, Skåne.

Backsippa

Och sista dagen i mars visade sig också backsippan, i Hällestad, Skåne.

Tussilago i Skrylle

Fler vårblommor är på gång. Tussilago vid Skryllespåret, mellan Södra Sandby och Dalby.

Blåsippan i Fågelsång

Årets första blåsippor har siktats i Fågelsång, Södra Sandby.

De är hittills 7 stycken men kan bli fler.

Vårvintersvampar

Under januari - februari kan man milda vintrar glädja sig åt att finna små vackert färgade skålsvampar.

Granvårskål (Pithya vulgaris) växer på döda grenar av ädelgran (Abies). De små skålarna är ca 1 cm i diameter. Bilden är från Häckeberga naturreservat, nära stigen mellan Genarp och Kullatorpet.

Envårskål (Pithya cupressina) är mycket mindre, bara några mm i diameter. Den växer på döda grenar av kinesisk en eller sävenbom, inte på inhemska enar. Bilden är från Alnarpsparken.

Scharlakansskål är större (upp till 5 cm i diameter). Den växer på lövträdspinnar på marken. Det är två arter, som är svåra att skilja åt makroskopiskt. Den vanligare arten växer fuktigt.

Mina "säkra" ställen för scharlakansskål har börjat ge allt mindre med åren, så därför var det glädjande att upptäcka en ny lokal med ganska riklig förekomst.

Om världskartor

Jag lyssnade idag på Vetenskapsradion Historia på P1 om kartor, speciellt om kartor i Mercatos projektion, där området kring polerna blir väldigt överdrivna. De första världskartorna trycktes på 1500-talet och, även om de inte föreföll ha någon praktisk betytdelse, visade de människans plats på jorden och definierade vår omgivning. Afrikas karta var väl ifylld med floder och berg under 1500-talet, men tömdes på innehåll och blev vit på 1700-talet. Man ändrade attityd till Afrikas befolkning, trodde inte längre på deras kartografer och började nedvärdera den svarta befolkningen. Att det fanns etablerade kungariken i Afrika glömdes bort och invånarna tolkades om till vildar. Detta ledde fram till kolonialismen och erövringen. — Europa befann sig i mitten på världskartorna och detta förstärkte föreställningen om europeernas överlägsenhet över andra folkslag.

Men, när jag var i Japan nyligen. såg jag världskartor där världen delades i Atlanten i stället för i Stilla Havet. Här är Östasien centralt, Europa längst i väster, och Amerika i öster.

Under de flesta resor jag har gjort har normen för mänskligt utseende varit det europeiska vilket betyder att jag har smält in i omgivningen av människor i vimlet. Men i Japan upplevde jag för första gången att det var jag som var exotisk. Två gånger blev jag tillfrågad av en lärare med en förhoppningsfull skolklass på utflykt om jag ville svara på några frågor, varifrån jag kom, vad jag tyckte om Japan och om japansk kultur. Det sistnämnda handlade om manga, och jag måste tyvärr tala om att jag var fel generation att svara på sådana frågor. Men jag skulle peka ut Sverige på deras världskartor, och där låg Sverige (nästan) längst ut i väster.

Tokyo 2

Nästa dag var det åter tidig uppstigning. Vi åkte med Yamanoto line till Ueno för att byta till Shinkansen. Första biten gick till Nagano, vacker utsikt mot bergen trots storstadsmiljön.

I Nagano byte till "Limited Express" på smalspår, dessutom inte helsvetsat utan med trivsamt skendunk. Bilden visar utsikt över Nagano från det nya tåget. Tåget tog oss till Nagoya.

Så mycket såg vi av Nagoya - utsikt från stationen. Vi bytte till nytt Shinkansen mot Kyoto.

Bergigt landskap, med många floder, av vilka en hel del verkade uttorkade.

Framme i Kyoto besökte vi detta magnifika buddhisttempel Amida Hall.

Kvällstrafik i Kyoto.

Middag på fiskrestaurang. Sedan återvände vi med Shinkansen till Tokyo, Ikebukuro och hotellet.

Nästa dag lämnade kompisen mig och Japan och jag fick roa mig på egen hand. Jag tog Yamanoto line till Harajuku, där det fanns en park, Yoyogiparken med flera buddhisttempel och en botanisk trädgård.

Besökte parken och gick en runda men koncentrerade mig sedan på trädgården Koen med en historia tillbaka till 1600-talet. Jag vandrade genom trädgården, besåg azaleorna, som var nästan utblommade.

Ett typiskt japanskt tehus i parken, som jag passerade tre gånger innan jag hittade utgången.

Här längst ner i bilden hittade jag till slut utgången.

Nästa dag besökte jag några nybyggda futuristiska hamnkvarter som jag blivit tipsad om. Man åkte dit via en monorail, som byggd på egen bana och som vid en punkt slog knut på sig själv, vilket framgår av kartan. Banans bro över sig själv kallas "Rainbow bridge". - Det skulle finnas ett vetenskapsmuseum på platsen, detta hittade jag dock aldrig.

.

Det var förarlösa tåg (liksom metron i Köpenhamn), och om man hade tur, kunde man få en plats längst fram. Jag åkte sträckan tre gånger för att få valuta för pengarna.

Väl framme fanns alltså inget museum utan en koloni fiskmåsar.

Jag återvände med monorailen till Shimbashi, och fortsatte med Yamanoto line till Tokyo (station). Här kunde jag beundra Tokyo centralstation i klassisk stil, och en typisk huvudstadsomgivning.

Konstaterade att staden är mycket ren och städad, folk slänger inte skräp omkring sig och det lilla som finns plockas snabbt upp av gående städare. Inget klotter på publika utrymmen, ingen ”graffiti”. Och folk pratar inte högljutt i mobiltelefoner på tåg, det är i stort sett tyst i vagnarna. Många högtalarutrop gör det f ö svårt att konversera.

På kvällen åt jag sashimi på en bättre restaurang. Mycket gott.

Nästa dag var min sista dag i Tokyo och dessutom hemresedag. Jag tog Yamanoto line till Ueno för nytt besök i Ueno park och nu också två av de återstående museerna. Jag tog först det naturhistoriska, och beskådade Foucaults pendel i ett av rummen, en anordning för att bevisa att jorden faktiskt roterar kring sin egen axel.

Museet innehöll också ett antal montrar för att illustrera vilket enormt myller av arter evolutionen har frambringat på vår planet, här organiserat enligt sexrikessystemet: bakterier, arkéer, växter, djur, svampar och chromister. Ingen indelning av organismriket blir perfekt, det blir alltid något över, men detta fungerar hyfsat. (Fast jag vet inte var slemsvamparna tog vägen).

En udda figur. Jag minns inte om jag tog bilden i konstmuseet eller naturhistoriska men den platsar på båda.

Ett uppstoppat exemplar av "crested ibis" (Nipporia nippon), som är nästan utdöd.

Tunnlarna under järnvägen vid Ikebukuro station var illustrerade. kallas "Modern art streetwalk". Jag hade passerat dem varje dag men upptäckte dem först nu, sista dagen.

Flyg hem från Tokyo Haneda flygplats, undvek Ryssland men passerade Nordpolen, liksom på utresan. Byte av plan i Helsingfors, till Köpenhamn.